Blandade känslor

Historien om dagen min mamma dog...

Det är snart lördag....har väldigt blandade känslor inför denna dagen. Phi, säger jag på denna lördagen som kommer.
Då är det 3 år sen min mamma dog. Kan inte säga att jag längtar dit eller ens till fredagen som är min födelsedag. Har hatat den dagen sen min mamma dog. Det har satt sig hårt för min del. Den dagen för tre år sen var jag på sjukhuset och besökte min mamma och fick födelsedagspresent iform utav pengar och att vi pratade. Jag skulle ha lite kalas den dagen på kvällen och hoppades att min mamma skulle orka att ta sig ifrån sjukhuset hem till oss för att fira med lite mat men det gjorde hon inte. Hon låg kvar och hennes sambo kom på kalaset och min fd. svärmor och mitt ex. Ingen i min familj kom dit och det var tradigt. Men vad gör man....det enda jag hade i mina tankar var min mamma. Kvällen gick och det var jätte trevligt. Sen la vi oss för att sova och sen var nog klockan 5 på morgonen när telefonen ringde och det var min mammas sambo som ringde och sa att mamma hade blivit sämre. Jag drog på mig kläderna snabbt och vankade av och an i lägenheten och tänkte bara på min mamma och sa tyst för mig själv, vi kommer mamma. Håll ut! Till sist så kom min mammas sambo och hämtade mig och min bror. Tiden gick så fruktansvärt långsamt. Vi kom dit och det snöade. När vi närmade oss sjukhuset så släcktes hela sjukhuset ner. Det blev ett strömavbrott. Min bror och de sa att de skulle ta hissen men jag sa att skulle den stanna så är man fast i hissen så glöm det. Tänker inte fastna i hissen då min mamma behöver oss. Så det blev trapperna och det rätt så fort. In kom vi och min mamma var helt omtöcknad och hade ont att andas. Vi blev tagna åt sidan av en läkare och hon sa att det inte skulle dröja sålänge tills hon inte andades mer. Men tiden gick och jag satt och höll min mammas hand och de tog ett EKG på henne och hon somnade till lite efter att hon fått lite morfin. Sen vaknade hon vid 10 tiden och skulle på toaletten. Jag frågade om jag skulle hjälpa henne och det ville hon. Så hon stöttade sig mot mig. Inne på toaletten fixade jag med hennes trosor så hon kunde kissa, jag frågade om jag skulle stanna och det ville hon att jag skulle och sen var hon färdig. Ställde sig upp och jag skulle dra upp trosorna. Då märkte jag på henne att hon inte orkade stå mer. Så jag frågade henne om hon orkade eller skulle sätta sig ner. Hon sa att jag orkar inte mer. Jag fick fånga upp henne för sen så satte hon sig och jag hörde hut hon drog efter andan. Jag tittade på henne och såg att hon var helt borta i ögonen och hörde hur hårt hon försökte dra efter andan men det gick inte. Jag fick kalla på min bror för att få upp henne på toaletten ordentligt. Hon höll på att trilla av men min bror var inte till någon större nytta då han inte fixade det. Han fick panik. Jag förstår honom. Jag sa till honom att kan du vara snäll och larma men han hittade inte ens knappen och till sist så hittade jag en inne på toaletten. Så jag fick larma medans min bror och min mammas sambo fick panik och gick ut ur rummet. Där kom en tjej som ville att vi skulle vänta på fler människor. Hon sa att jag kunde gå ut om jag inte ville vara där men jag ville inte lämna min mamma. Det är det sista jag ville göra. Det var min mamma och jag fattade inte att hon var död. Men jag väntade med henne och sa att hon och jag skulle kunna ta henne från toaletten och i sängen för så tung var hon inte men hon ville vänta. Så vi väntade och det kom rätt så många till. De puttade sänge framför dörröppningen till toaletten och ut fick dem henne men hon slängdes på sidan på sängen och kräktes lite, hon var helt livlös. Det hela var taget som ur en tecknad film då alla fastnar i dörröppningen till toaletten men jag ser min mamma och de för inne henne i rummet och ska göra vid henne. Jag tar min väska och går ut. Jag fattade inte att min mamma dog där. Det kom sen (1 år senare). Jag ringde mitt Ex och berättade för honom. Han blev chockad och kom rätt så snabbt för att trösta mig. Jag var inte mig själv där sen efter det. Min enda stöttepelare hade dött. Det tog inte lång tid för en läkare kom och pratade med oss och försökte trösta mig och min bror. Min mammas sambo var som en sten. Han sa inte så mycket mer än att vi måste hålla ihop. Visade inte så mycket känslor alls. Kan väl säga att efter det så har jag inte haft så mycket kontakt med honom då jag har varit anti denna man. Han ville att allt skulle fixas bums. Begravningsgyrån skulle kollas och tre dagar efter att min mamma dog så rensade vi ut alla hennes saker ur deras lgh m,m. Det var en kaotisk dag och ett år för mig.

Jag förlorade mitt ALLT. Hon fanns alltid där för mig och kom om det var något. Hon fanns där alla 24 h på dygnet som en mamma ska.
Fick se henne sen efter det gjort vid henne och hon var fin =) Hon var väldigt lik min mamma, bara utan glöden som försvann då hon dog i min famn inne på toaletten. Jag fick bara låna min mamma i 26 år. Det har gjort så in i helvetes ont och idag känner jag en enorm saknad. Hon skulle ju bli mormor nu i mars. Det får hon inte uppleva i person. Vet om att hon sitter i ett moln och är med mig hela tiden och ser på.

Har man inte förlorat ens föräldrar så vet man inte hur ont det gör. Jag jobbade som uska under denna tiden och jag fick träffa människor som var i min mammas ålder som låg inför döden och tänkte hela tiden att detta kommer aldrig att hända mig. Det tog två månader och sen stod jag där med.

Från att vi fick beskedet om att hon hade cancer i hela magen tills den dagen hon dog tog bara 8 dagar. Det tog ett år för mig att springa rakt in i väggen och blev så himla nedstämd. Jag funderade på döden och jag ville träffa min mamma igen. Jag var riktigt nere och fick börja äta antidepressivt medel för att ens orka med livet. Men har tagit mig upp från det svarta havet och nu står jag här, starkare än någonsin.

JAG ÄLSKAR DIG MAMMA.....du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Jag kommer att berätta om dig för vårt barn. Du kommer inte att bli glömd. Glad som du alltid var och full av energi.

Kommer att besöka dig på lördag och tända ett ljus för dig. =( Önska jag kunde krama om dig och höra din röst igen.